I databasen just nu:
59 besöksmål, 4 smultronställen

Om Bottenviken

Bastu Kluntarna

Välkommen till Bottenvikens skärgård!

Bottenvikens skärgård är på många sätt annorlunda än andra kustområden i landet. Området har i turistreklam kallats den ljusa kusten, något den gör skäl för på många sätt. Under maj-juli är dagarna långa eftersom nätterna är ljusa. Fågellivet är intensivt hela dygnet och det växer så det nästan syns. Men även under vintern upplever man skärgården som ljus. Från november-maj är skärgården täckt av is och snö, som gör landskapet ljust och inbjudande. Det är därför en åretruntskärgård mer än andra kustområden i landet.

Vintertid kan man färdas med skridskor, spark, skidor och snöskoter på isen eller med bil på kontrollerade isvägar som går ut till flera större öar. Det bräckta vattnet, landhöjningen och de stora vattenståndsförändringarna är andra kännetecken för Bottenvikens skärgård.

Bottenvikens skärgård är kanske ett av landets minst kända kustområden, men ett av de mest spännande. Definition på en ö, är en landmassa, omfluten av vatten, och större än 20 m². Bottenviken har då 4001 öar, fördelat på kommuner är antalet:

  • Haparanda skärgård: 652 öar
  • Kalix skärgård: 792 öar
  • Luleå skärgård: 1312 öar
  • Piteå skärgård: 550 öar
  • Skellefteå skärgård: 695 öar

Bräckt vatten

De många norrlandsälvarna sötar ut vattnet så att salthalten blir låg. Bottenviken har därför bräckt vatten med en salthalt av 0,2-0,3 %. Det kan man jämföra med världshaven och Sveriges västkust som har kring 3,5 % salthalt.

Det bräckta vattnet gör att man i Bottenviken saknar de mest saltkrävande arterna från världshaven, till exempel blåmusslor och blåstång. Havsdjur som vikaresäl, gråsäl, torsk, strömming och lax blandas med sötvattensarter som gädda, sik och abborre.

Havsfåglar som tobisgrissla, svärta, strandskata och silltrut möter inlandsarter som tjäder och dalripa. Bland växterna finns det också många arter som trivs med det bräckta vattnet. Bottenviksmalört, gultåtel, klapperögontröst och strandögontröst är några växter som bara finns längst uppe i Bottenviken. Sådana växter med starkt begränsad förekomst i världen kallas endemiska.

Landet stiger

Vad som i hög grad präglar Bottenvikens skärgård är landhöjningen. För 10 000 år sedan smälte inlandsisen bort och dess tyngd på landskapet försvann. Från att ha varit nedtryckt, reste sig nu jordskorpan. Det pågår än i dag med 80 cm på hundra år. Idag finns mätningar som visar på att landhöjningen kan mätas till bara 60 cm på hundra år, eftersom havsytan stiger på grund av den globala uppvärmningen.

Landhöjningen är i högsta grad märkbar för kustbefolkningen, som får se barndomens bryggor och sjöbodar hamna på torra land. Många öar i skärgården kallas än i dag för grund eller skär, namn som bevarats från det att de steg upp ur havet för kanske tusen år sedan. Och många tidigare öar, till exempel Porsön och Hertsön heter än i dag ö, fastän de nu hänger ihop med fastlandet.

Hög- och lågvatten

Genom att Bottenvikens skärgård ligger längst norrut i Östersjön, märker vi här mycket stora vattenståndsförändringar. Mellan hög- och lågvatten kan det skilja tre meter. Det beror på att vattnet stiger vid hårda sydliga vindar och lågtryck, medan det sjunker när nordvindar och högtryck för ned vattnet åt söder i Östersjön. På så sätt kan hela Östersjöns vattenvolym ”gunga” fram och tillbaka. Det gör att stränder där det är lätt att ta sig fram vid lågvatten, kan stå under vatten när havet stigit.

En levande skärgård

Bottenvikens skärgård är en levande skärgård, inte bara om man tänker på rikedomen på djur och växter. Det är en skärgård, där det finns bofast befolkning på flera av de större öarna. På många öar finns fiskelägen, som brukats av befolkningen på fastlandet. Fiske och säljakt har i alla tider varit viktiga inkomstkällor för kustborna. Därför hittar man många äldre, spännande miljöer med fiskarstugor, sjöbodar och bryggor som vittnar om människans liv i skärgården.

Har man tur kan man hitta personer som kan berätta om gamla tiders fiske och färder på vatten och isar. Idag är skärgården mer tillgänglig än någonsin för besökare. Sommarens båtturer och vinterns plogade isvägar gör att det är lätt för vem som helst att ta sig ut till skärgårdens pärlor. Det finns både matställen och övernattningsmöjligheter att tillgå.

Växter på Bottenvikens stränder

Det finns många sorters stränder – klippstränder, blockstränder, sandstränder och gyttjiga stränder. En strandäng har andra växter än en klapperstensstrand eller en blankslipad berghäll. På vissa stränder kan vi hitta de naturliga växtplatserna för många ängsväxter. Havsisen hyvlar bort buskar och träd. Det blir öppet och ljust och mindre konkurrens, en situation som ängsväxter trivs med.

  
Sandstrand på Haparanda Sandskär          Klippstrand på Huvön

Eftersom landet stiger ur havet, zonerar sig växterna alltefter hur fort de vandrar in. Utanför barrskogen kommer en bård av björk, sedan gråal och därefter lägre buskar som vide, pors och havtorn. Högvatten kan nå långt upp i alskogen. Här kan man hitta driftvallar som vattnet fört med sig.

Utanför buskarna trivs höga örter som strandvänderot, älggräs och ibland den ståtliga strandkvannen. Sedan följer flera gräsväxter och halvgräs. Madrör bildar täta mattor. Här finns också blåtåtel och krypven.

Längst ut i vattnet står gultåteln, som är endemisk för Bottenviken (=finns bara i ett begränsat område). På sandig mark är strandrågen det vanliga gräset tillsammans med den lilablommande örten strandvial.

Vanliga på Bottenvikens stränder är också en rad stråväxter som knappsäv, agnsäv, havssälting, östersjötåg, salttåg, norrlandsstarr och liten ärtstarr. Några riktigt vackra blommor hittar vi också på stränderna t.ex. gul fetknopp, kärrvial, klappermolke, slåtterblomma, fackelblomster och strandglim.

Leta också efter några små men vackra skönheter: den rosablommande strandkrypan, den vitblommande saltarven och gulkämpar med sina vackra gula ståndare. Andra endemiska växter för Bottenviken förutom gultåteln är bottnisk malört, strandögontröst och klapperögontröst. Sådana växter är botaniker särskilt intresserade av.

Den gula grönlandsgåsörter och den vackra, rosa strandvivan är två riktigt nordliga ishavsarter, som uppträder i Bottenviken. Visst visar de på Bottenvikens arktiska kvaliteter.

Bottenvikens djur

De djur vi främst förknippar med Bottenviken är sälar. Sommartid ska man ha tur om man får se dem. Gör man det, är det oftast från båten. Vi har två arter av säl i Bottenvikens skärgård – den stora gråsälen och den mindre vikaresälen.

Vikaresälen är egentligen en arktisk art, som blivit ”instängd” i Bottenviken sedan istiden. Sin kärlek för is visar den i november-december, när stora flockar söker upp den första isen i innerskärgården och gärna kryper upp på iskanten för att vila. Vikaren lever vintern igenom i packisen och föder där också sina kutar, medan gråsälen drar sig söderut under vintern, undan den fasta isen.

Fastän vi på öarna möter samma fauna som på fastlandet med älg, skogshare, tjäder, orre och ripa, är vi också omgivna av verkliga havsarter som roskarl, tobisgrissla och silltrut. Märkligt nog är det många arter som vi i vårt land hittar vid kusten – och i fjällen! Hit hör rödbenan, mosnäppan, svärtan, sjöorren, silvertärnan och havsörnen.

Några mycket vanliga fåglar längs kusten är småskraken, som ofta fiskar mycket nära stranden, drillsnäppan som flyger drillande över vattenytan och sädesärlan som springer på strandkanten och fångar småkryp.

I havsmiljöer häckar många fåglar i kolonier, täta ansamlingar. Det ger ett gott skydd mot rovdjur. Här i Bottenviken finns många nyuppstigna skär med täta kolonihäckningar av tobisgrissla, tordmule, silltrut, fiskmås, skrattmås, dvärgmås eller silvertärna. Ofta kan en koloni bestå av flera arter. Änder och gäss söker sig gärna in i kolonierna och drar nytta av måsfåglarnas skydd.

Thomas Öberg / Natur i Norr


Bottenvikens skärgård historia

Historiskt sett omfattade landskapet Bottenvikens västkust ända upp till Kemi älv, som utgjorde gräns mot Österbotten. Sedan Finland år 1809 avträtts till Ryssland kom denna del med tiden att inräknas i finska Lappland. År 1810 inrättades Norrbottens län och därefter har norra delen av det gamla landskapet kommit att utvecklas till ett eget landskap, Norrbotten.

Västerbotten var ursprungligen ett landskap i dåvarande Sverige som sträckte sig på västra sidan av Bottenviken. Vid delningen av Sverige i freden i Fredrikshamn år 1809 kom en del av landskapet Västerbotten att ligga på den finska sidan av gränsen. Senare har Västerbotten på den svenska sidan delats upp i Västerbotten och Norrbotten.
Gränsen mellan det historiska landskapet Västerbotten och Österbotten gick i vattendelaren mellan Torne älv och Kemi älv, medan den nya (och alltjämt gällande) riksgränsen fick gå i Torneå älv. Västerbotten i Finland är så att säga östbanken av Torne älv.

Västerbotten

Kustlinjen från Juvikklubben i söder till Grubbholmen i norr är grovt mätt över 40 mil lång. Närheten till havet ger en lägre lufttemperatur på senvår och sommar men en högre temperatur på hösten. I november börjar vattnet i de mer skyddade havsfjärdarna att frysa. Kusten utmärker sig också med ett varierande vattenstånd som styrs av rådande lufttryck, vindriktning och till viss del vattentillförsel från intilliggande älvar.
Längs kusten flyttar också en stor del av de fåglar som är på väg mot sina häckningsplatser norrut. På Bjuröklubb och Grundskatan ges utmärka möjligheter att se tusentals fåglar passera i månadsskiftet av april-maj.
På senhösten finns stora möjligheter att se två sälarter, gråsäl och vikare, längs hela kusten. Att färdas på havet har alltid varit viktigt men lång ifrån riskfritt. Trots förrädiska grund ansågs det säkrare att färdas närmast kusten än på öppna havet. På 1800-talet kom de första fyrarna och lotsväsendet byggdes ut och blev en statlig angelägenhet. På Pite-Rönnskär kan man besöka landets näst högsta fyr. Vägen upp till dess topp på 39 meters höjd fördelas över 156 trappsteg som känns i låren när man nått toppen. Utsikten över havet gör dock mödan väl värd.
Skellefteås över 40 mil långa kuststräcka med alla dess öar, kobbar och skär kan man se som vårt största friluftsområde med oändliga möjligheter till sol och bad, härliga båtturer, spännande fiske, möte med fågel och säl .. ja klyschan ”Oändliga möjligheter” är faktiskt i detta sammanhang ingen överdrift.

Norrbotten

Skärgårdarna i Bottenviken och Östersjön är unika. De är de enda av någon omfattning i bräckvatten. Den norrbottniska skärgården intar en särställning både genom sitt nordliga läge och sin uppbyggnad av låga och flacka öar. Flera av öarna är kala och sandiga. Ibland har sanden genom vindens inverkan bildat vackra dyner. Du hittar även skogklädda öar av morän men även öar som består helt av klipphällar. Det kanske mest utpräglade för den norrbottniska skärgården är de långgrunda och steniga stränderna, som hela tiden reser sig ur havet med en hastighet av inte mindre än 1 m på 100 år.
Naturen har ett oskattbart värde för vårt behov av rekreation. Vi söker avkoppling från stressade tätortsmiljöer i vackra och rofyllda naturområden. Vår fritid har blivit längre, vår levnadsstandard högre med bland annat fler fritidsbåtar som följd och därmed har fler människor fått möjlighet att under sin fritid ta skärgården i besittning.
Skärgården är full av smultronställen som den oinvigde kanske missar. Det kan gälla intressanta naturupplevelser, sevärda fornlämningar, skyddade naturhamnar eller platser med möjlighet till bunkring av mat, vatten och bränsle.
Glöm inte att göra ett besök till Töre Hamn och den utsatta bojen. Här lämnar du namn och adress så erhåller du ett certifikat från Kalix kommun som visar att du har besökt den nordligaste hamnen i Bottenviken.
Färden fortsätter i en skärgård full av upplevelser för att slutligen stanna i Hanhinkari – sista platsen innan du är i Finland.

Finland

 Kusten är sagolik att färdas efter – många fina små pärlor hela vägen. Men framför allt så är den svårnavigerad. Här får du följa sjökortet och inte göra egna turer. Varför – ja, i Finland finns väldigt många fasta fiskeredskap utsatta och har du otur så kör du in i ett sådant nät med större problem än vad du har tänkt dig. Men skärgården är även väldigt stenrik och grund.
Om du åker under den senare delen av juli och i början av augusti så får du uppleva många äventyr under resans gång – Pekkadagarna i Brahestad, Vinveckan i Uleåborg och inte minst de sex båtklubbarnas årliga sommarfest på Il-Röyttä, en gammal utskeppningshamn utanför Uleåborg. Hoppas att något av detta ger mersmak på ytterligare äventyr.

close

Redigera information


Bildinformation

>Max 5Mb/bild

Ett fel uppstod...

Google maps

Flickr, Wikipedia

Ange url till denna plats på Wikipedia samt taggar/sökrod på Flickr.

Spara ‹ Avbryt